I denna gripande porträtt utstrålar ämnet—en man klädd i en enkel svart hatt och vit skjorta—en aura av reflexion. Hans genomträngande blå ögon, som verkar se djupt in i betraktarens själ, skapar en rörande koppling. Mjuka toner av brunt och grönt sveper runt honom och skapar en varm men något dyster atmosfär. Bakgrunden med sina suddiga penseldrag kompletterar hans något rufsiga hår och betonar konstnärens lösa, impressionistiska stil. Hans hand, varsamt placerad med en cigarett, och den andra nära ett glas öl, väcker en känsla av avkoppling, vilket kanske antyder ett ögonblick av samtal eller självrannsakan.

Den livskraft som fångas i denna scen talar volymer om det dagliga livet i 1800-talets Frankrike. Renoir använder skickligt ljus och skugga, och återger mannens drag i delikata färgvärvningar. Kontrasten mellan den mörka hatten och de ljusare elementen i hans klädsel illustrerar Renoirs uppmärksamhet på detaljer, samtidigt som han tillåter betraktaren att förlora sig i mjukheten av sin penselföring. Man kan inte undvika att känna värmen i detta ögonblick, som är genomsyrat av nostalgi för enklare tider; det finns en mänsklig ström som ekar med alla som längtar efter samhörighet och förståelse mitt i det moderna livets larm.