Denna intima pastoral scen fångar det lugna ögonblicket av en ko och hennes kalv som står i grunt vatten, omgivna av mjuka, jordnära toner dominerade av varma bruna och subtila gröna färger. Penseldragen är lösa, nästan skissartade men ändå avsiktliga; de skapar en känsla av mjuk rörelse i vattnet och i gräset som ramar in djuren. Konstnären använder en dämpad palett som ger en känsla av lugn och intimitet, i kontrast till den texturrika ytan på målningen. Kompositionen centrerar de två djuren nära varandra, vilket förstärker den ömma banden mellan mor och unge, medan den suddiga bakgrunden antyder ett fridfullt lantligt landskap som går mot abstraktion.

När man tittar närmare känns konstnärens hängivenhet att skildra naturliga former med emotionell subtilitet snarare än exakt realism. Scenen känns både bekant och drömlik, och inbjuder betraktaren att reflektera över stilla stunder i naturen och den enkla skönheten i vardagslivet på landet. Målad i mitten av 1880-talet förutspår denna verk senare utvecklingar inom postimpressionismen genom att betona stämning och färg framför detaljerad återgivning, och framhäver konstnärens utvecklande angreppssätt att fånga essensen av sina motiv med innovativa tekniker och uttrycksfull penselföring.