I denna suggestiva scen dras betraktaren in i en lugn naturscen med höga träd och en mjukt slingrande stig. Kompositionen använder skickligt höga, mörka trädstammar som vertikala ankare där två små figurer – ett par – kan skymtas, vilket ger en intim mänsklig närvaro i det vida landskapet. Stigen böjer sig varsamt och är kantad av ett rustikt staket, vilket inbjuder blicken att vandra djupare in i den skuggiga och ljusa skogen. Paul Gauguins penselföring är livfull men kontrollerad med varierande texturer som fångar skogens naturliga vitalitet i det mjuka eftermiddagsljuset. Färgpaletten pendlar mellan frodigt grönt, nedtonade jordtoner samt inslag av solgult och blekt blått och skapar en lugn, eftertänksam stämning som omfamnar naturens ro och mystik. I förgrunden syns ett djur som betar och växter, vilket förankrar scenen i det vardagliga landsbygdslivet och fördjupar känslomässig koppling till marken.