Konstverket fångar en venetiansk morgon i en symfoni av ljus och skugga. Det mjuka, diffusa solljuset, som tycks komma direkt från horisonten, badar scenen; dess glöd konturerar subtilt de ikoniska byggnaderna längs vattnet. En stor kyrkdom förankrar kompositionen, ett tyst vittne till stadens uppvaknande. Penseldragen, lösa och uttrycksfulla, ger intrycket av omedelbarhet, som om konstnären snabbt behövde fånga det flyktiga ögonblicket innan ljuset förändrades. Gondolerna, små mörka skuggor på vattnet, avbryter försiktigt det horisontella flödet och lägger till ett mänskligt element till arkitekturens storhet. Det är en visuell dikt om Venedig, som resonerar med lugn och en subtil känsla av vördnad.