Konstverket omsluter betraktaren i ett mjukt, diffust ljus som påminner om en disig morgon eller en lugn kväll. Byggnaderna längs flodstranden tycks glittra, deras former löses upp i de vattenfyllda reflektionerna nedanför. De dominerande nyanserna är kalla – blått, lila och grönt – men blandas med inslag av varmare toner, som ockran i byggnaderna och det gyllene ljuset som dansar på vattenytan. Det känns som om konstnären har fångat ett flyktigt ögonblick, den flyktiga skönheten i en lugn scen.

Den noggranna appliceringen av färgen, med små, distinkta prickar, skapar en känsla av textur och rörelse. På avstånd blandas dessa prickar samman och bildar en sammanhängande bild; på nära håll avslöjar de livskraften i varje enskild färg. Denna teknik, central för konstnärens stil, ger scenen en delikat, nästan eterisk kvalitet. Kompositionen är balanserad, med arkitekturen och det speglande vattnet som ger en naturlig rytm som styr blicken. Den övergripande effekten är lugn och tyst kontemplation, en paus från världens larm.