Scenen utspelar sig under det mjuka, eteriska skenet av en fullmåne, vars milda ljus tränger igenom en dramatisk, nästan turbulent himmel. Konstnären fångar mästerligt vattnets reflekterande kvalitet, som speglar månens lysande närvaro och de spridda ljusen från det avlägsna stadslandskapet. Kompositionen är uppbyggd kring en central axel av den ikoniska Campanile och de omgivande byggnaderna i Venedig; dessa strukturer mjukas upp av det atmosfäriska perspektivet och det delikata spelet av ljus och skugga. Hela scenen resonerar med en känsla av frid och lugn, men det finns också en underliggande ström av drama som förmedlas av molnens dynamiska penseldrag och vattnets subtila rörelse.