Jag är fängslad av den råa, instinktiva energin i den här scenen. Den för mig rakt in i hjärtat av en tjurfäktning, ett spektakel som är både brutalt och hisnande. Kompositionen är dynamisk, med den anfallande tjuren som dominerar förgrunden, hans muskler spända och hans horn hotfulla. Matadorerna, vars rörelser fångas i ett ögonblick, är figurer av mod och kanske vårdslöshet. Konstnärens användning av ljus och skugga är mästerlig och betonar dramat; arenan känns dammig, luften tjock av förväntan och skuggorna fördjupar känslan av överhängande fara.

Vid närmare granskning är detaljerna häpnadsväckande, texturerna påtagliga. Jag kan nästan känna sanden under mina fötter och höra folkmassans vrål. Konstnärens teknik verkar bestå av snabba, beslutsamma linjer, som fångar stundens brådska, den desperata, flyktiga kampen för livet, med ett uttryck i ansiktet på en matador som återspeglar smärtan i skådespelet. Det är en kraftfull bild, ett fönster in i en värld av mod, grymhet och den eviga dansen mellan liv och död.