Scenen utspelar sig med en mjuk tystnad, ett lugnt ögonblick fångat vid kanten av en glittrande vik. Himlen är en vidsträckt duk av mjuka gradienter, en ömfamning av krämer och guld, som antyder antingen gryningens första ljus eller dagens sista andetag. En majestätisk siluett av en moské, med sina höga minareter, reser sig från det dimmiga avståndet, ett vittnesbörd om mänsklig konst och tro.

Nedanför är vattnet en spegel, som återspeglar himlens varma toner och den avlägsna staden, en plats för stilla kontemplation. En liten båt, fylld med figurer, driver lojt, som verkar vara det enda tecknet på liv förutom ett skepp på avstånd, vilket antyder en värld av handel och förbindelse bortom den lugna hamnen. Konstnären använder mästerligt atmosfärisk perspektiv och suddar ut bakgrunden för att förstärka djupet och skapa en atmosfär av både avstånd och intimitet. Penseldragen är känsliga och flytande, vilket ger hela scenen en känsla av drömlik kvalitet, och bjuder in betraktaren att försvinna i ögonblickets skönhet.