Scenen utspelar sig på ett solbelyst torg, vibrerande och fullt av liv, typiskt för en varm dag i Kairo. De höga minareterna reser sig majestätiskt mot en strålande blå himmel som sträcker sig oändligt; deras intrikata arkitektoniska detaljer—en blandning av sten och ornamentik—berättar om en annan tid. De varma tonerna av ockra och beige reflekterar solens ljus och skapar en gyllene glöd. I förgrunden står en nyfiken kamel, sitt kraftfulla kropp i kontrast med den mjuka formen av en liten katt, som förmodligen är hemlös, som försiktigt iakttar sin omgivning. I bakgrunden sitter två figurer avspänt, deras avslappnade hållning bidrar till kompositionens allmänna lugn. Ljusets och skuggornas spel över de texturerade väggarna är mästerligt, vilket bjuder in betraktaren att kliva in i denna livfulla miljö och absorbera dess charm.

Den emotionella effekten är påtaglig; betraktaren känner både värmen och stillheten av dagen, livets ekon som ekar genom arkitekturen. Varje element är noggrant placerat, vilket leder blicken genom en komplex balans mellan förgrund och bakgrund, vilket ökar verkets tredimensionella känsla. Historiskt sett fångar detta verk en tid då intresset för Östern blomstrade i Europa, vilket ledde till en romantiserad syn på den egyptiska kulturen. Jean-Léon Gérômes uppmärksamhet på detaljer och respekt för ämnet ger denna denna betydelse, inte bara som en visuell fest utan också som ett kulturellt dokument som visar Kairo's livfullhet under den tiden.