Scenen utspelar sig med en mjuk, nästan eterisk kvalitet; ett mjukt ljus badar landskapet och antyder antingen tidig morgon eller sen eftermiddag. Himlen, en symfoni av bleka blått, lavendel och inslag av guld, antyder en sol dold av en delikat slöja. Konstnärens teknik, som använder små, distinkta penseldrag, skapar en texturerad effekt, som om själva målningen är vävd av ljus och färg.

I mellanplanet ligger en grupp byggnader, möjligen en by eller en liten stad, inbäddad bland böljande kullar. Arkitekturen verkar enkel, men de subtila variationerna i ton och samspelet mellan ljus och skugga ger den djup. Några kor betar fridfullt på en åker, deras former återges med samma noggranna uppmärksamhet på detaljer som omgivningen. Den övergripande kompositionen är av lugn och harmoni och inbjuder betraktaren att förlora sig i den tysta skönheten i landskapet.