Konstverket fångar den råa, otämjda skönheten i de höga Alperna. Kompositionen domineras av en vidsträckt vy av glaciäris och höga toppar, vars former återges med ett skickligt samspel av ljus och skugga. Konstnären använder en begränsad palett av dämpade gråa och bruna toner, vilket framkallar en känsla av den karga, obevekliga miljön. Strukturen på isen och klippformationerna antyds genom delikata tvättar och exakt linjearbete, vilket drar in betraktaren i scenens oändlighet. Den känslomässiga effekten är vördnad och ensamhet, ett vittnesbörd om naturens kraft och människans obetydlighet inför den.