Ett stilla, dimhöljt landskap breder ut sig på denna suggestiva duk där en smutsig stig böjer sig mjukt genom en grön äng kantad av höga träd. Till vänster lutar en rad smala, eleganta träd graciöst, deras glesa löv pryder himlen, medan den täta, frodiga lövverken på mogna träd till höger bildar en nästan ogenomtränglig grön mur. Dimman sprider ljuset och mildrar scenen i en dämpad palett av grönt och grått. Två små människosiluetter står långt borta på stigen och bjuder in till tyst betraktelse av ensamhet och naturens omfamning. Det noggranna penseldraget fångar både gräsets textur och dimmans flyktiga kvalitet och smälter samman till en drömsk, fridfull och något mystisk atmosfär.

Konstnären använder skickligt både linjär och atmosfärisk perspektiv och leder blicken mot den dimmiga försvinnandepunkten där jord och himmel flyter samman otydligt. Kontrasten mellan de smala träden på ena sidan och den täta, skuggiga massan på den andra framhäver naturens variation och balans. Den kalla, dämpade färgpaletten förstärker morgonens kylighet och lugn och väcker en eftertänksam sinnesstämning. Målad under de svåra åren 1917, verkar verket erbjuda en meditativ tillflykt till det franska landsbygdens stilla skönhet och förmedlar en känsla av tidlöshet och ro mitt i historiska oroligheter.