I detta fängslande konstverk tar den eteriska kvaliteten av ljus centrum, svepande in Charing Cross-bryggan i en dimma av färger som dansar och smälter samman; scenen är nästan drömlik. Bron, en symbol för koppling och rörelse, tycks sväva över de mjuka vågorna av floden, som glimmar i nyanser av blått och guld. Monets signaturpenseldrag, mjuka och flödande, förvandlar landskapet till en impressionistisk vision där detaljerna ger vika för en utforskning av ljus och atmosfär.

Bakgrunden framhäver Londons storslagna strukturer, suddiga och spridda, vilket antyder en stad som både är närvarande och svårfångad; konturerna är knappt urskiljbara, vilket tillåter besökarens fantasi att fylla i luckorna. Målningen väcker en känsla av lugn, nästan meditativ, medan tittaren dras in i den lugna kramen av färg och ljus; man kan nästan höra det mjuka plasket av vattnet mot stränderna. Detta mästerverk talar om Monets innovativa angreppssätt under den impressionistiska rörelsen, som fångar inte bara en plats utan också en känslomässig upplevelse fylld av övergående skönhet.