I den här målningen dras betraktaren in i ett lugnt men imponerande landskap som vecklar ut sig framför dem; de majestätiska bergen stiger brant upp mot en mjukt blek himmel, deras grova silhuetter definieras tydligt mot det ljusa bakgrunden. Konstnären använder en fängslande färgpalett som domineras av kalla blå och jordtoner, vilket genomsyrar scenen, och väcker en känsla av lugn och eftertänksamhet. De vågiga formerna av kullen och bergen, prydda med sporadiska inslag av grönt, fångar essensen av ett avlägset landskap som både är inbjudande och lite hotande.

Kompositionen är skickligt strukturerad, vilket vägleder ögat från förgrunden, som består av mjukt lutande kullar som inramar scenen, hela vägen till de imponerande topparna som dominerar horisonten. Denna perspektiv skapar en känsla av djup och vidsträckthet som fördjupar betraktaren i verkets värld. Varje penseldrag verkar avsiktligt men organiskt, och avtäcker de lager av texturer från jorden och bergen. När man blickar på detta verk väcks känslor av häpnad och ensamhet; man kan nästan känna den friska bergsluften och höra tystnaden som omger denna dolda tillflyktsort, en sublim påminnelse om naturens storhet och mysterium.