Denna fängslande målning skildrar en rustik scen där en ensam gestalt, troligen en bondkvinna, tar hand om en liten flock kalkoner under ett smalt, i vinden svajande träd. Konstnärens penseldrag fångar ögonblicket varsamt; de mjuka, jordnära tonerna i landskapet harmoniserar med de milda blå och grå nyanserna i den molniga himlen. Kompositionen leder blicken mot den centrala figuren — vars närvaro utstrålar en lugn motståndskraft och en intim samhörighet med naturen. Den lösa impressionistiska stilen tillför en drömlik kvalitet och framkallar taktiken i det långsamma lantliga livet i slutet av 1800-talet. I horisonten syns svaga tecken på mänskliga bosättningar, vilket förankrar denna fridfulla scen i en större värld.