En fängslande vy av Londons silhuett, detta verk fångar den eteriska konturen av Houses of Parliament mot en bakgrund av en ständigt förändrad himmel. Konstnären använder en delikat tvätt av pastellblått och mjuka lila som suddar ut in i glimtar av varmt ljus; dessa beröringar antyder de flyktiga stunderna av en soluppgång eller solnedgång - en dans av färg som påminner om ljus som träffar vatten. Reflektionerna i Themsen speglar detta spel, suddar ut linjen mellan det fasta och det flyktiga.

I detta verk är kompositionen både harmonisk och något abstrakt; former verkar framträda och lösas upp, vilket ekar den övergående naturen av tid själv. Monets lösa penseldrag ger en luftig kvalitet, vilket inbjuder betraktaren att njuta av scenens lugn, samtidigt som det väcker en känsla av nostalgi för en förfluten tid. Man kan nästan föreställa sig de mjuka ljuden från Themsen som slår mot sina stränder, blandas med avlägsna viskningar från förbipasserande, och skapar en uppslukande upplevelse som går bortom ren observation.