I detta livfulla konstverk verkar rummet levande med färg och textur; väggarna är i en kall, ljusblå nyans som vackert kontrasterar med den slående gula sängen. Den gula sängen, nästan antropomorfisk, erbjuder en inbjudande kram som bjuder in åskådaren att kliva in och föreställa sig den frid som den erbjuder. Trägolvet, målat med djärva penseldrag, bär rörelsens rytm och skapar en dynamisk kontrast till rummets stillhet. Varje objekt, från de enkla stolarna till det anspråkslösa bordet, speglar Van Goghs känslomässiga tillstånd—en blandning av komfort och längtan efter sällskap.

Fönstren, öppna mot omvärlden, tillför en känsla av utrymme och ljus. De gröna persiennerna ramar in scenen och bjuder in naturens lugna skönhet i hemmets utrymme. Placeringen av objekten, såsom hatten som hänger på väggen och de konstfullt arrangerade blommorna, utstrålar en personlig berättelse—en kort blick in i Van Goghs liv, som avslöjar en längtan efter kontakt mitt i ensamheten. Hela scenen väcker en känsla av värme, men bär också på en underström av bitterljuv isolering, vilket fångar essensen av livet i Arles och den komplexa relationen mellan konstnären och hans omgivning.