I denna gripande etsning samlas tre groteska, nästan tomtelika figurer i ett mörkt, klaustrofobiskt rum. Den centrala figuren utstrålar manisk energi med överdrivna lemmar och ett ansikte förvridet i ett ondskefullt leende som både fascinerar och oroar. Till vänster böjer sig en figur sig framåt och dricker ivrigt ur en behållare, och gestaltar en märklig blandning av hunger och förtvivlan; till höger i en huva sitter en varelse lugnt och iakttar med ett slugt leende, hållande ett glas. Det sparsamt möblerade rummet med gallerförsett fönster antyder att det är en fångplats, kanske ett fängelse eller mentalsjukhus, vilket förhöjer den kusliga stämningen. Paletten domineras av djupa svarta och dämpade bruna toner och skapar dessa karaktärer av skuggor och former; de etsade linjerna ger struktur och liv till de rynkiga ansiktena och slitna kläderna. Den råa och omedelbara etsningstekniken drar in betraktaren i denna oroande, nästan mardrömslika värld.

Kompositionen är tätt sammanpressad och fokuserar all uppmärksamhet på de bisarra interaktionerna mellan dessa varelser; takvalvets och gallrets diagonala linjer ramar knappt in vansinnet nedanför. Känslomässigt pulserar bilden av svart humor och en skarp kritik av människans lägsta instinkter. Skapad under en period då konstnären stod inför social oro och mänsklig dårskap, är detta ett mästerligt exempel på karikatyr och symbolism som blottlägger samhällets groteska baksidor. Kombinationen av skratt, hunger och fångenskap framkallar en smärtsamt absurd känslomässig reaktion, vilket gör det till ett starkt exempel på sent 1700-tal spansk grafikkonst som social kommentar.