Scenen utspelar sig framför oss, där de vågiga kullarna är badande i en mängd gröna nyanser som harmoniskt smälter samman med den oändliga blå himlen. Detta verk transporterar betraktaren till den lugna landsbygden nära Auvers, där ögonen dras över de vågiga fälten, prickade av fläckar av nyplöjd jord, prydda med penseldrag som antyder människohändernas arbete—de noggrant nedskurna fårorna i landskapet. Van Goghs expresiva penseldrag fångar inte bara de fysiska egenskaperna hos fälten, utan även deras emotionella resonans; de ekar med en känsla av fred, men också med en underström av längtan, kanske reflekterande över konstnärens egen tumultartade resa genom livet. De livfulla tonerna kulminerar i en färgdans; de ljusa gula och mjuka ockrarna blandas, ytterligare betonas av de djupa jordtonerna som förankrar kompositionen mot den avlägsna horisonten.