Detta konstverk presenterar en noggrant arrangerad samling av potatis i en rustik flätad korg, omgiven av mindre knölar utspridda över en dämpad yta. Kompositionen känns väl förankrad och jordnära, vilket väcker en känsla av lantlig realism; potatisens mjuka kurvor kontrasterar med korgens raka linjer och skapar visuell harmoni. Van Goghs unika penselarbete fångar den subtila texturen av potatisarna—var och en ser nästan taktil ut, vilket inbjuder åskådarna att nå ut och känna deras vikt. Den dämpade färgpaletten, dominerad av rika bruna och gröna toner, förstärker det intima humöret i verket. Ljuset dansar mjukt över ytorna och framhäver varje potatis' brister och organiska former; det är som om åskådaren spionerar på ett stilla ögonblick i ett enkelt hem.

Den känslomässiga påverkan av detta stilleben är djup; det drar oss in i en värld som firar det ordinära. I kontexten av en konstnärlig rörelse som alltmer fokuserar på livliga färger och dynamiska ämnen, inbjuder Van Goghs val att fokusera på vardagliga objekt som potatis att vi erkänner skönheten i enkelhet. Historiskt sett skapades detta verk under en övergångsperiod i Van Goghs karriär, där han utforskade livet för jordbruksarbetare och deras koppling till jorden. Potatisarna kan symbolisera försörjning och hårt arbete, vilket förankrar åskådaren i livets dagliga kamper och glädjer. Detta verk är ett bevis på Van Goghs mästerlighet i att omvandla blygsamma teman till objekt av djup respekt och estetisk uppskattning.