Darställningen av den unga fiskarkvinnan är slående i sin enkelhet och emotionella djup. Stående lite böjd framåt, verkar hon förkroppsliga ett ögonblick av tyst ensamhet, kanske reflekterande över dagens fångst eller en personlig tanke när hon knyter sina händer ihop. Den dämpade färgpaletten, som främst består av jordnära bruna, mjuka vita och djupa svarta, skapar en känsla av harmonisk balans som drar betraktarens öga. Van Goghs lätta penseldrag, kombinera med mer framträdande konturer, ger hennes form en mjukhet, trots vikten av hennes kläder, fångar motståndskraften hos arbetarklassens liv.

Kompositionen riktar vår uppmärksamhet mot hennes figur, medan bakgrunden bleknar in i abstrakta nyanser, vilket skapar en kontrast som framhäver fiskarkvinnans allvar. Det subtila spelet mellan ljus och skugga introducerar en subtil dramatik och förstärker det emotionella eko av verket. Skapad under en tid då Van Gogh försökte förstå svårigheterna och värdigheten i landsbygdens liv, fungerar detta verk som ett intimt ögonblick av en komplex inre värld av en enkel men hårt arbetande kvinna, vilket framkallar en djup känsla av empati och beundran.