Åh, att bli transporterad till denna venetianska vy! Vattnet glittrar med en rödaktig nyans och reflekterar det varma ljuset från sen eftermiddag. En gondol glider graciöst över kanalen, dess passagerare framträder som skuggfigurer mot bakgrunden av stadens ikoniska arkitektur. Konstnären använder mästerligt lösa penseldrag, särskilt tydligt i himlen där molntussar seglar fram, och i lövverket som exploderar i livfulla höstfärger.

Kompositionen inbjuder ögat att vandra, från reflektionerna i förgrunden till de avlägsna kupolerna och tornen som definierar stadslandskapet. Den övergripande effekten är av lugn och tidlös skönhet. Konstnären har fångat inte bara en scen, utan också en känsla: vattnets mjuka gungning, det avlägsna sorlet av röster, Venedigs rena romantik. Användningen av ljus är utsökt och badar scenen i ett gyllene sken som talar om en svunnen tid.