Detta ömtåliga konstverk fångar en ung kvinna som elegant ligger utsträckt på en utsmyckad divan. Utförd huvudsakligen i mjuka pastell- och blyertstoner, uppnår verket en subtil balans mellan ljus och skugga som förmedlar en känsla av lugn och rofylld vila. Den avslappnade positionen — huvudet vilande på en kudde, ögonen slutna eller nästan slutna, och kroppen elegant utlagd på den böjda divanen — antyder en stund av vila eller eftertanke. De flytande linjerna i hennes klänning, dragna med snabba och säkra streck, förstärker kvinnlighet och mjukhet i scenen, medan den subtila färgpaletten med krämiga, varma rosa toner och ockra accenter ger bilden värme och intimitet. Den runda hatten som hon varsamt håller i knät, prydd med en djärv rosett, utgör en kontrasterande fokalpunkt mot den luftiga tyget.

Kompositionen betonar konturer och flöde, och visar på konstnärens mästerliga hantering av linje och en förfinad teknik när det gäller att fånga människokroppen med enkelhet men stor uttrycksfullhet. Den dekorativa ramen kring divanen, ritad med eleganta, svepande linjer, omsluter figuren som en mild omfamning och lyfter fram detta ögonblick av lugn lyx och vila. Emotionellt framkallar verket en längtan efter det förgångna tiders behagfulla ledighet — man kan nästan känna tygernas mjukhet, suset från en stillsam eftermiddag och kanske den flyktiga melankolin i en förgänglig skönhet. Som exempel på tidigt 1900-talets figurativa konst förkroppsligar detta verk charmen och graciösiteten i Belle Époque-estetiken, där elegans och förfining möter det personliga och intima.