Åh, hur ljuset leker på stenen! Etsningstekniken här är utsökt; det är som en symfoni av fina linjer som skapar Notre Dames storhet. Brobågarna böjer sig graciöst och speglar katedralens spiror. Floden reflekterar scenen, vilket ger djup, och figurerna nedan, bara antydningar, ger en känsla av skala och platsens tidlösa kvalitet.

Det är inte bara en avbildning av en byggnad; det är en framkallning av en känsla; den mjuka melankolin av en parisisk kväll. Jag kan nästan höra stadens avlägsna ljud, det mjuka mumlandet av samtal, vattnets stänk. Konstnären har fångat essensen av en stad genomsyrad av historia, en plats som viskar berättelser från det förflutna samtidigt som den stolt står i nuet.