Konstverket fångar fasaden på en majestätisk kyrka, vars intrikata detaljer återges med delikata akvarelltvättar. Byggnadens arkitektur är det tydliga fokuset, som lockar blicken med sin utsmyckade ornamentik; man kan nästan känna den kalla, gamla stenen och föreställa sig ekona i dess heliga salar. Kompositionen centrerar betraktarens blick på den storslagna entrén, med de utsmyckade sniderierna som tycks viska berättelser om tro och historia.

Konstnären använder mästerligt ljus och skugga, med solens mjuka beröring som lyser upp fasaden. Detta spel av ljus ger djup åt byggnadens struktur. Figurerna, även om de är små, ger en känsla av skala, som om man stod på gatan och tittade uppåt. Den övergripande känslan är av lugn och tidlöshet, vilket inbjuder betraktaren att stanna upp och betrakta skönheten i mänsklig skapelse och hängivenhet.