Bosporen återges i ett mjukt, diffust ljus, som om det ses genom en morgondimma. Konstnärens teknik lutar mot impressionismen, med lösa penseldrag som fångar essensen av scenen snarare än exakta detaljer. Kompositionen leder ögat från förgrunden, där en liten båt försiktigt rider på vattnet, mot staden i fjärran, vars minareter och kupoler antyder Istanbuls storhet. Färgpaletten domineras av dämpade blått, mjuka gult och mjuka gråtoner, vilket skapar en fridfull och lugn atmosfär.

Den övergripande effekten är en tyst skönhet. Åskådaren inbjuds att betrakta det lugna vattnet, den avlägsna staden och ljusets lek på scenen. Det framkallar en känsla av frid och en känsla av tidlöshet, som om denna vy hade förblivit oförändrad i århundraden. Den dimmiga atmosfären bidrar till romantiken och antyder en värld av drömmar och viskningar snarare än skarpa verkligheter. Konstnären verkar ha fångat inte bara en visuell representation, utan också en känslomässig upplevelse.