I denna livliga självporträtt fångar konstnären inte bara sin likhet utan också en djup känsla av sin konstnärliga identitet. Ansiktet, inramat av ett flödande skägg och prytt med en bredbrättad hatt, framträder ur en kontrasterande bakgrund som fördjupar det psykologiska djupet i verket. De djärva, uttrycksfulla penseldragen ger målningen en anmärkningsvärd dynamik. Den livliga färganvändningen, särskilt hur de varma hudtonerna kontrasterar mot de kallare skuggorna, skapar en känsla av ljus som tycks dansa över duken; som om betraktaren bjuds in till ett ögonblick fryst i tiden.

Dessutom talar noggrant utvalda detaljer volymer om artistens passion. Med penseln i handen ser konstnären reflekterande men också engagerad ut, vilket avslöjar en komplex relation till sitt hantverk. Detta självporträtt ekar inte bara som en bild utan också som en känslomässig och intellektuell utforskning av skaparen själv. Dess historiska betydelse ligger i hur den visar övergången i konsten i början av 1900-talet mot mer personliga och introspektiva uttryck som senare skulle påverka modernismen.