Detta fängslande konstverk visar en kvinna sedd bakifrån när hon justerar sin flödande klänning med en känsla av rörelse och grace. Utförd i kol och krita, levandegörs figuren genom en blandning av mjuka skuggor och säkra drag som ger tyget en lätt textur, medan konturerna av hennes rygg och armar utstrålar en tyst styrka. Den subtila leken mellan ockra, vitt och grafit fångar ljus och skugga i en intim interiörmiljö, förstärkt av den svagt skissade vägglampetten. Kompositionen är både enkel och slående; figuren upptar större delen av den vertikala ytan, balanserad av rytmiska linjer i bakgrunden som nästan förmedlar en musikalisk energi.

Verket är ett vackert exempel på rittekniker från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet, där flytande och omedelbarhet värderades högre än noggrann finish. Det finns en påtaglig emotionell resonans – ett privat ögonblick fryst i tiden som framkallar en känsla av förväntan, sårbarhet och tyst självomsorg. Konstnärens skickliga hand som kombinerar observation och antydningar inbjuder betraktaren till ett intimt, nästan viskat möte, medan signaturen längst ner vittnar om mästerskap i gest och form. Historiskt sett hör verket till traditionen att fånga flyktiga ögonblick och förhöja det vardagliga till något poetiskt och tidlöst.