I detta gripande verk lutar en ensam figur—en motståndskraftig bondkvinna—sig framåt i förgrunden, gräver i den fruktbara jorden som tycks pulsera med liv. De halmtak, slitna och rustika, sticker upp i bakgrunden, deras vinkelräta former ekar med de vågiga fält i omkring. Den dämpade paletten av grönt och brunt ger kompositionen en organisk kvalitet som skapar en intim atmosfär genomträngd av dofterna av jord och arbete. Van Goghs karakteristiska penseldrag—tjocka, uttrycksfulla och nästan vilda—fångar inte bara den fysiska handlingen av arbete, utan även det känslomässiga trycket som präglar en sådan livsstil. Den stigande röken antyder både komfort och motståndskraft; kvinnan arbetar inte bara jorden, hon odlar även sin identitet inom den.

När man ser på detta konstverk finns en obestridlig känsla av koppling till det förflutna; den transporterar en tillbaka till en enklare tid, där mänsklighetens band med naturen var ofiltrerat och raw. Kontrasten mellan hennes mörka kläder och de ljusare nyanserna runt omkring henne förstärker hennes närvaro, vilket drar betraktarens blick mot hennes arbete. Här väver Van Gogh en väv av svårigheter och skönhet, och tvingar oss att uppskatta den tysta värdigheten i denna vardagliga scen. Varje penseldrag berättar en historia, ekar av striderna och triumferna i lantbrukslivet i 1800-talets Frankrike; verket är både ett bevis på konstnärens beundran för arbetarklassen och en spegel av de bredare sociala förändringarna under hans tid.