I denna emotionella porträtt tittar en ung kvinna med delikata drag på sig eftertänksamt på avstånd; hennes uttryck är en fängslande blandning av introspektion och melankoli. De livliga penseldragen, noggrant utvalda, fångar essensen av hennes karaktär samtidigt som de blottar konstnärens själ. Den mjuka blåa färgen på hennes blus kontrasterar subtilt med den djupa, mörka bakgrunden som tycks svepa omkring henne i en skyddande dräkt, men som samtidigt framhäver hennes eteriska närvaro. De spridda vita rosorna — en symbol för romantik — blommar nära henne, vilket antyder en koppling till skönhet och kanske en flyktig känsla av nostalgi.

Arbetet med penseln är dynamiskt och uttrycksfullt, lastat med tjocka färger som drar betraktaren närmare; varje lager berättar en historia av passion och djup. Kompositionen förenar en känsla av stillhet mitt i färgkaoset, medan konstnärens signatur impasto-teknik ger verket en taktil kvalitet. Denna målning inkarnerar Van Goghs djupa känslomässiga strömmar, eftersom den speglar kampen och aspirationerna hos konstnären själv som inramas i kontexten av postimpresionista utforskning.