Denna fina teckning fångar ett intimt ögonblick av en ung flicka, troligen Ellen, konstnärens dotter, sedd bakifrån. Figuren håller händerna ihop nära ansiktet, som om hon skyddar eller viskar till en skuggig form som kanske är ett djur eller en följeslagare, delvis dold i de mjuka veckningarna i skissen. Konstnären använder en ömsint kombination av blyerts och subtila inslag av sanguin, vilket ger värme till flickans hår och konturerna av hennes kläder. De lätta, nästan eteriska linjerna skisserar figuren elegant, och antyder rörelse och mjukhet utan tunga detaljer. Kompositionen väcker en känsla av tyst ömhet och ett beskyddande gest, som framkallar oskuld och privat trygghet.