Scenen utspelar sig med en stillsam intensitet — tre figurer sitter vid kanten och betraktar en till synes oändlig havsutsträckning. Kompositionens flathet, som är karakteristisk för konstnärens stil, skapar en känsla av stillhet; havet är en vidsträckt, obruten plan av grönt, som möter en himmel i dämpade toner. En figur skyddas av ett gult parasoll, vilket tillför en färgklick och en gnutta mystik. De andra två badar i solskenet, deras former definieras av enkla, solida färgblock. Konstnärens användning av djärva färger och förenklade former är slående.

Här finns en känsla av fritid, av ett ögonblick fångat i tiden, figurernas ryggar vända mot betraktaren, och inbjuder oss att dela deras kontemplation. Kompositionen är balanserad, horisontlinjen placerar havet och himlen nästan perfekt i mitten, vilket inbjuder ögat att vandra — jag kan nästan höra vågornas mjuka skvalp och känna den varma brisen.