Från en balkong betraktar en kvinna en pastoral scen, ett landskap som sträcker sig mot horisonten. Hon lutar sig mot räcket, hennes hållning antyder ett ögonblick av tyst kontemplation. Konstnärens teknik är slående, kvinnan återges med skarp precision; hennes vita blus och mörka kjol kontrasterar mot den mjukare, mer diffusa återgivningen av landskapet bakom henne. Kompositionen är balanserad; kvinnans figur förankrar dukens vänstra sida, medan den öppna vyn drar blicken ut i fjärran.

Man kan nästan känna den milda brisen och höra suset från löven. Färgpaletten är övervägande jordnära, med grönt och brunt som dominerar landskapet, punkterat av kvinnans skarpa klädsel och markisens varma ränder. Den övergripande effekten är lugn, ett ögonblick fångat i tiden, en paus från det moderna livets jäkt. Målningen återspeglar ett historiskt ögonblick, en tid då fritid och uppskattning av naturen blev allt viktigare.