Porträttet fångar ett ögonblick av tyst eftertanke; motivets blick, riktad något utanför duken, framkallar en känsla av självinspektion. Konstnären använder skickligt ljusets och skuggans spel för att skulptera ansiktet, vilket ger det en anmärkningsvärd tredimensionell kvalitet. Penseldragen är synliga, men inte distraherande, och lägger till en struktur som andas liv i bilden. Färgpaletten är varm, med jordtoner som dominerar bakgrunden och varsamt omsluter figuren. Motivet, en kostym med en oklanderlig vit krage och en touch av mönstrad slips, talar om en tid då sådana detaljer var väsentliga. Konstverket utstrålar en aura av formalitet och sofistikering, typisk för porträttkonsten från denna tid.