Scenen utspelar sig i ett dunkelt, odefinierat utrymme; en grupp gestalter kramas ihop, fångade i efterdyningarna av ett osynligt våld. Man noterar omedelbart den starka kontrasten mellan ljus och skugga, vilket skapar en dramatisk atmosfär. Gestalterna återges med anmärkningsvärd intensitet, deras ansikten förvridna i uttryck av sorg, fasa och förtvivlan. En grupp kroppar ligger på marken, till synes livlösa, medan andra erbjuder tröst eller kanske är fångade i plågorna av sitt eget lidande. Konstnärens användning av linje och textur förstärker verkets emotionella tyngd; de grova, skrapade linjerna förmedlar en känsla av råhet och omedelbarhet, vilket får betraktaren att känna att de bevittnar ett ögonblick av intensivt mänskligt drama. Den övergripande effekten är ett kraftfullt vittnesmål om konfliktens brutalitet och djupet av mänskligt lidande.