Tavlan drar in dig omedelbart, eller hur? Det är som en ögonblicksbild av en parisiskt gata, frusen i tiden. Kompositionen är slående, med ett något lutande perspektiv, som om vi tittar ner från en balkong eller ett närliggande fönster. Användningen av färg är avsiktlig; dämpade jordtoner utgör bakgrunden mot vilken figurerna i sina mörka kläder och de djärva hattarna sticker ut. Hunden, en charmig färgklick, ger scenen en touch av spontanitet, och lådan som en kvinna håller i är den enda antydan om en modern bekvämlighet. Man kan nästan höra det avlägsna dundret från vagnarna och det viskande prat från förbipasserande, själva stadens puls.