Den karga scenen utspelar sig i ett dunkelt utrymme, ett vittnesbörd om den mänskliga kampen inristad med orubblig precision. En högt resande, monolitisk form, kanske en kista eller en barriär, dominerar kompositionen, och dess vikt trycker ned figurerna nedanför. Figurerna, skelettartade och utmärglade, anstränger sig och vrider sig under den tryckande bördan. Deras ansikten, förvridna av ångest och förtvivlan, framkallar en djup känsla av lidande; man kan nästan höra deras kollektiva stön av ansträngning. Konstnärens mästerliga användning av skugga och ljus skulpterar figurerna ur mörkret, betonar deras spensliga ramar och framhäver intensiteten i deras kamp. Det är en kraftfull kommentar om dödligheten och världens börda, återgiven med rå och orubblig ärlighet. Kompositionen är både klaustrofobisk och expansiv; figurerna är ihoptryckta, men deras situation känns monumental och återspeglar konstnärens djupa empati för det mänskliga tillståndet.