Detta fängslande konstverk innefattar en ensamstående figur av en kvinna som står mot bakgrund av tumultartade vatten och inkapslar både motståndskraft och introspektion. Klädd i traditionell klädsel förtydligas hennes silhuett av den livliga röda och svarta av hennes ytterplagg—en stark kontrast mot havets uttråkade ton. Penseldragen har en spontan, nästan brådskande kvalitet, som förmedlar rörelse och känsla; under texturen kan man känna konstnärens energiska penseldrag som ger liv åt scenen. Kvinnans ansikte, avsiktligt suddigt, inbjuder åskådarna att spekulera om hennes tankar och känslor medan hon stirrar mot horisonten.

Van Goghs kompositionsval—en ensam figur förankrad mot en expansiv bakgrund—skapar en kraftfull berättelse, vilket väcker teman av längtan och ensamhet. Färgschemat, som huvudsakligen består av djupa blå och gröna färger dekorerad med sprut av röd, berikar det emotionella inflytandet av denna gripande scen. De turbulenta penseldragen från havet speglar kvinnans psykologiska tillstånd, som om hon också navigerade genom sina egna stormiga vatten. Historiskt har Van Gogh varit djupt påverkad av kvinnors liv i jordbrukssamhällen och maritim miljöer. Detta verk, djupt i sin enkelhet, står som en betydande bidrag till framställningen av kvinnor i 1900-talskonsten, genomsyрат av en rå och gripande kvalitet som fortsatt ekar hos åskådarna än idag.