Scenen utspelar sig med en påtaglig känsla av lantlig harmoni; de lösa och livfulla penseldragen fångar essensen av en solig dag. Figurer är utspridda över landskapet, engagerade i den tidlösa uppgiften att skörda. De frodiga gröna löven och himlens mjuka blått kontrasterar med jordfärgerna i den odlade marken och skapar en visuell symfoni. Man kan nästan känna solens värme och höra lövens mjuka sus. Kompositionen, med sina tillbakadragande plan och det dynamiska arrangemanget av figurerna, drar blicken djupare in i scenen och inbjuder till kontemplation över kopplingen mellan mänskligheten och naturen.