Badad i det eteriska skenet från en fullmåne fångar denna scen en lugn flod som slingrar sig genom ett vidsträckt landskap, dess yta skimrar mjukt under natthimlen. En ruin av en gotisk kyrka med spetsiga bågar och sammanfallna murar står till höger och skapar en mystisk, nästan spöklik atmosfär i månljuset. I förgrunden kröker en gammal stenbro sig graciöst över en mörk bäck, där en ensam fiskare tålmodigt sitter och tillför en tyst mänsklig närvaro till den storslagna natur- och arkitekturmiljön.

Konstnären balanserar mästerligt ljus och skugga med en dämpad färgpalett dominerad av djupa blå nyanser, svart och silvervitt som framkallar en lugn men melankolisk stämning. Kompositionen leder blicken längs flodens kurva mot horisonten och bjuder in till en känsla av oändlig ro och eftertanke. Det finns en poetisk stillhet här, som om tiden själv saktar ner under månens vaksamma blick. Verket visar inte bara utsökt teknik och atmosfäriskt djup utan speglar också romantikens fascination för naturens sublima skönhet sammansmält med människans historiska ruiner.