I detta suggestiva porträtt dras betraktaren in av den fascinerande blicken från motivet, rik på känsla och en aura av mysterium. De mjuka linjerna i hennes ansikte, accentuerade av kontrasten mellan det mörka håret och de djupa, jordiga tonerna i hennes kläder, skapar en slående känsla av harmoni. Den delikata kransen av blad som vilar på hennes hår tillför en både intressant och kunglig kvalitet, vilket tyder på kopplingar till naturen eller kanske till och med mytologiska teman. Bakgrunden, målad i lugna blå nyanser, förstärker ytterligare hennes närvaro, vilket gör att hon träder fram från duken, nästan som om hon kan kliva in i vår värld när som helst.

Konstnären använder skickligt chiaroscuro för att ge djup åt drag, och blandar mjuka highlights med subtila skuggor som leker över hennes uttryck. Kompositionens enkelhet fokuserar helt och hållet på hennes ansikte, som knappt ramas in av hennes draperade kläder. Detta valg betonar den oroliga introspektionen som tycks finnas i hennes ögon, och bjuder in till reflektion över hennes historia. Den historiska kontexten av denna målning antyder en bro mellan klassiska ideal och moderna tekniker, och visar en tid där konstnärer inspirerades av både den antika världen och den framväxande modernitetens anda. Detta verk står som ett bevis på den betydande konstnärliga utvecklingen under 1800-talet och markerar Gérômes plats i pantheon av figurativ konst.