Fångad i ett ögonblick av arbete, skildrar detta verk en man som flitigt skördar potatisar, hans hållning verkande både styrka och trötthet. Figurerna, även om de är enkla, talar volymer om mänsklig ansträngning och förbindelse till jorden. Den jordiga färgpaletten och de grova texturerna framkallar fältens råhet; du kan nästan känna jorden mellan fingrarna. Det är som om du kan höra de dämpade ljuden av grävning och suset av skördade grödor, vilket låter tittaren stiga in i detta lantliga liv – ett liv som är fyllt av hårt arbete men rikt på mening.

Kompositionen är överraskande stabil, vilket ger en känsla av stabilitet och tradition, vilket kanske speglar konstnärens beundran för det agrara livet. Van Gogh's användning av kontrasterande färger fördjupar den emotionella vikten, vilket belyser det fysiska arbetet samtidigt som det antyder en djupare verklighet av varje potatis som dras upp från jorden: uppehälle, överlevnad och en glimt in i liv som vi ofta förbiser. Genom detta verk kan man känna konstnärens passion för arbetarklassen, deras kamp och den värdighet som finns i ärligt arbete – ett universaltema som fortfarande ekar idag.