Målningen utstrålar en djup känsla av tragedi när den fångar det livlösa kroppen av Marat, en nyckelfigur av den franska revolutionen, som ligger utsträckt över ett bord. Hans bleka hud står i skarp kontrast till den mörka bakgrunden, vilket betonar livets slutgiltighet. Davids mästerliga användning av ljus framhäver konturerna av Marats kropp och det blodiga såret på hans bröst, vilket framkallar en omedelbar emotionell reaktion. De skrynkliga anteckningarna runt honom avslöjar en berättelse som kopplar hans mord till den turbulenta klimaten av revolutionen, som om orden själva ropar efter rättvisa.

Kompositionen leder betraktarens ögon på ett naturligt sätt längs de diagonala linjerna som skapats av Marats kropp och de olika texturerna av tyget under honom. De dämpade gröna och vita färgerna symboliserar de revolutionära idealen, medan lådan med inskriptionen 'À MARAT' fungerar som en påminnelse om hans hängivenhet. Davids medvetna val av dämpade färger förstärker den känslomässiga intensiteten, vilket gör att betraktaren sjunker ner i ett ögonblick fryst i tiden – vilket fångar både en singulär händelse och det bredare historiska narrativet av uppoffring och lojalitet under denna tid.