Scenen utspelar sig med en dynamisk energi; som om jag snubblat in i ett stormande hav, där gudarna håller hov. Huvudpersonen, en kraftfull naken figur, sitter ovanpå en havsvarelse, med sitt spjut höjt—en visuell förklaring av dominans. Runt honom leker kerubiska figurer med fina vingar, vilket ger en lekfull kontrast till det kraftfulla narrativet. Konstnärens mästerliga användning av lösa penseldrag och en palett av varma hudtoner mot vattnets kalla blått och grönt skapar en påtaglig känsla av rörelse; jag kan nästan känna stänk från vågorna.

Det finns en viss romantik i hur konstnären skildrar vattnet; det är inte bara en bakgrund, utan en aktiv deltagare i scenen, som virvlar och tumlar runt de gudomliga figurerna. Ljuset fångar huden och ger karaktärerna en känsla av liv. Kompositionen leder ögat och bjuder in betraktaren att gå förlorad i handlingen, känna spänningen i berättelsen. Konstverket transporterar mig till en annan värld. Konstnärens genialitet ligger i att fånga denna mytiska värld så levande.