Verket fångar ett lugnt landskap där åskådaren dras in i en värld av lugn och mjuk skönhet. Förgrunden visar en glittrande vattenmassa som speglar nuanserna i himlen ovanför, vilket skapar balans och harmoni. Froddiga träd i olika nyanser av grönt och brunt pryder scenen, deras lövverks som om det kyssar av en mjukhet som antyder en lätt bris. Horisonten sträcker sig brett, vilket lockar ögat mot avståndet där himlen möter jorden. Paletten domineras av dämpade toner, med viskningar av rosa och orange som antyder dagens avtagande, vilket erbjuder värme även i sitt dämpade tillstånd; den övergripande effekten är av lugn och eftertänksamhet.

Borsten är uttrycksfull men förfinad; konstnären integrerar skickligt lager av färg för att ge textur och djup. Molnen ovan snurrar i mjuka mönster som påminner om ett tidigt kvällens ljus, vilket ger en emotionell vikt till verket; man kan nästan känna den lugn som hänger i luften. Detta verk talar om Barbizonskolans ankomst, som hyllas för sin fokus på naturalism och kärlek till landsbygden. Denna målning exemplifierar ett ögonblick fryst i tiden där betraktaren kan fly till naturen, låta tankarna flöda som mjukt vatten och andas in andan av en lugn kväll.