I detta fängslande verk möter vi en ensam skogsarbetare som är djupt försjunken i sitt arbete i en atmosfärisk skogsmiljö. Figuren, böjd framåt, verkar koncentrera all sin fysiska kraft på rörelsen av sin yxa som är beredd att sänkas. Detta ögonblick fångar inte bara handlingen av att fälla trä, utan också ett ögonblick av arbete och uthållighet. De grova linjerna och uttrycksfulla penseldragen förmedlar den intensiva energin och spänningen som är inblandad i detta fysiska arbete, vilket nästan får betraktaren att känna vikten av varje slag som ekar genom träden. Bakgrunden, med sina abstrakta trädformer, skapar en lockande djup, vilket antyder en komplex, kanske förtryckande relation mellan människa och natur; den senare förblir tyst, medan den observerar det mänskliga arbetet.

Valet av monokromatiska toner ger verket en stark känsla av atmosfär—en skarp kontrast mellan de mörka skuggorna och de ljusare områdena som ytterligare framhäver isoleringen av skogsarbetaren. Van Goghs strukturella användning av linjer drar inte bara ögat till den intensiva figuren, utan skapar också en rytm som framkallar en djup känslomässig reaktion; man kan nästan höra suset av yxan när den slår emot träet. I den historiska kontexten av slutet av 1800-talet återspeglar denna bit konstnärens egna strider och aspirationer, ofta färgade av en melankolisk känslighet för arbete och den mänskliga andan. Det är en stark påminnelse om konstnärens djupgående förståelse av enkelheten och svårigheterna i det dagliga livet, vilket gör det möjligt för den att överskrida blotta representation och att framkalla djupt kända känslomässiga kopplingar.