Detta imponerande verk bjuder in betraktarna i den lysande världen av Rouen-katedralen, svept i det mjuka spelet av solens ljus. Monet fångar mästerligt västfasaden och använder en palett som dansar mellan mjuka gula, eteriska blå och dämpade vita—en harmonisk blandning som väcker en drömlik atmosfär. Själva strukturen, stor och monumentalt, tycks blänka under det omgivande ljuset, nästan som att stenarna är levande och andas i den varma solens strålar. Små figurer i botten tillför en känsla av skala, deras silhuetter kontrasterar mot den storslagna formen av katedralen.

I detta verk är penseldraget löst och flytande, och tillåter konstnärens känslor att genomsyra duken. Den impressionistiska stilen bryter med stela former och inbjuder åskådarna att känna snarare än att analysera. När solen flödar över fasaden framhäver den de intrikata detaljerna—spiror, valv och skulpturella reliefer—som förvandlar katedralen till en scen av förgänglig skönhet. Målningen är ett bevis på Monets innovativa angreppssätt till ljus och dess ständigt föränderliga kvalitet, vilket återspeglar inte bara ett ögonblick i tiden utan också konstnärens koppling till naturen och sin omgivning.