Denna suggestiva målning fångar en dimmig dag på ett livligt torg i Paris, där konturerna av byggnader, vagnar och figurer löser upp sig i ett dimmigt dis. Konstnären använder skickligt mjuka, suddiga penseldrag för att skapa en fuktig, tät atmosfär, vilket gör scenen till ett flyktigt ögonblick mellan klarhet och oklarhet. Bleka, dämpade toner — grått, blått och svagt rosa — genomsyrar duken och förstärker effekten av morgondimman som omsluter stadsmiljön. Kompositionen leder blicken från det livliga vagntrafiken i förgrunden mot de knappt urskiljbara arkitektoniska formerna i fjärran, vilket skapar en känsla av djup och mysterium.

Det subtila samspelet mellan ljus och skugga är effektivt; det diffusa ljuset från dimman mjukar upp konturerna och fyller scenen med tyst vördnad. Detta impressionistiska tillvägagångssätt betonar stämningen snarare än detaljer, och inbjuder betraktaren att känna kylan och de dämpade ljuden från en dimmig parismorgon. Historiskt speglar verket konstnärens fascination för stadsliv och atmosfäriska förhållanden, och bidrar till impressionismens hyllning av flyktiga effekter. Den emotionella effekten ligger i dess stillsamma melankoli — ett poetiskt ögonblick av en stad insvept i dimma, levande men dämpad.