Denna suggestiva scen visar en lugn kuststräcka där land och hav möts varsamt under en stilla himmel. Konstnärens varsamma penselföring fångar vågornas mjuka rörelse när de dansar mot strandkanten, deras skummande toppar upplysta av ett mjukt naturligt ljus. Till höger står en gammal stenbyggnad med rött tegeltak som en tyst väktare; dess slitna fasad berättar tids historier. Nära byggnaden står en ensam gestalt, möjligen en lokal invånare, och tillför ett mänskligt inslag utan att störa tavlans lugna atmosfär.

Kompositionen balanserar elegant det vidsträckta vattnet och himlen till vänster med de arkitektoniska och naturliga elementen till höger, och leder blicken mot de avlägsna siluetterna av berg och en pittoresk stad vid deras fot. Den dämpade men rika färgpaletten — en blandning av jordiga bruna, mjuka gröna och svala blå toner — skapar en känsla av en fridfull dag badad i mjukt ljus. Här finns en lugn rytm, en tyst inbjudan att andas in havsbrisen och känna solen värma. Historiskt sett uttrycker verket en djup uppskattning för naturens stilla ögonblick, fångar den subtila skönheten i en medelhavskustby och visar ett skickligt hantering av ljus och atmosfär, kännetecknande för sent 1800-talets landskapstraditioner.