Figuren som avbildas i detta konstverk lutade framåt och gestaltar en djup känsla av sorg och smärta. Konstnären använder starka kontraster mellan ljus och skugga och avslöjar kvinnans ansikte delvis dolt av hennes händer; det ger en känsla av påtaglig intimitet till hennes förtvivlan. Fållen av hennes kläder, skildrad med fina, uttrycksfulla linjer, väcker en textur som nästan känns påtaglig, som om man skulle kunna sträcka ut handen och känna vikten av hennes sorg. Den mörka bakgrunden fördjupar det emotionella intrycket och fokuserar betraktarens uppmärksamhet på själva figuren, vilket ökar känslan av isolering och introspektion.

I detta verk är den dämpade färgpaletten, dominerad av svart och grått, inte bara ett stilval; den återspeglar ett emotionellt landskap som ekar med betraktaren. Användningen av chiaroscuro återskapar en atmosfär tungt med melankoli, som starkt kontrasterar med formen enkelhet. Detta verk uttrycker inte bara personlig smärta, utan talar också om universella teman av förlust och lidande, vilket gör det djupt relaterbart. Den historiska kontexten handlar om de bredare kamper som människor stod inför under artistens tid, vilket gör att moderna åskådare kan knyta an till en djupare berättelse som är vävd i den fysiska representationen av figuren.